MissEnskär

En vecka har gått sen jag lämnade Sverige nu och det känns som om jag har varit här i 3. Tiden går mycket långsamt fast att jag gjort mycket. Jag är riktigt stolt över mig själv att jag har hunnit med så mycket på en vecka. Jag har redan kört bil ett antal gången, jag har tränat nästan varje dag, jag har ridigt, gått på ett "lära dig prata inför människor" möte, åkt till massa olika små städer och stränder, varit på min första baseboll match, haft min första "fylla", hittat nya vänner och nästan skaffat mig en skola att gå till.

Ni undrar säkert va det där "lära dig prata inför människor" mötet var eftersom att ni som känner mig vet att jag inte har något problem att prata framför en massa människor. Men det har Daian så jag följde med henne dit och det var bland det skummaste jag vart på. Men det läskigaste av allt var att jag faktiskt tycket att det var ganska kul mot slutet. En annan skum sak var att det var en annan svensk där J och något som var ännu skummare var att han också spelade UV-rugby i Sverige så jag skröt lite om dig då Niklas ;).

Jag saknar fortfarande Tommy jätte mycket men tack gode gud för skype och internet. Men det är lite frustrerande att sitta och se samt prata med varandra men inte kunna röra varandra. Jag vill så gärna att han ska krama mig och hålla om mig om nätterna. Men man kan inte få allt här i världen.

Nu ska jag gå och lägga mig så god natt.

Jag saknar dig Niklas, skaffa dig den där jävla datorn nu så att vi kan prata över skype. du får gärna ringa hem hit också om du vill. puss och kram på dig från din syster yster

PS. se till och kolla om du kan få ledigt en vecka över jul.

Igår var jag på min första baseball match. Det var kul i början då vi satt och drack öl på parkeringen men själva matchen va skit tråkig. Jag fattar inte att amrekanare är så galna i baseball. Men nu kan jag i alla fall pricka av de på listan. hahah juste, en kille som va me, Ryan drack för mycket och blev jätte full så han spydde inne på arenan nästan över alla som satt nedanför. ja och Katie var inte där då, vi var och handla mat men Mark berätta för oss. Så jävla äckligt. Nu ska jag iväg och rida med den där damen. De ska bli så spännande :)

Och som ni säkert förstår så överlevde jag min första ensamma biltur här i kalifornen, men fan va läskigt det var. saknar er där hemma och Hannah om du läser detta så vill jag ha din nya mail adress för du verkar ju inte ha den gamla kvar ;)  

Okej nu är jag lite rädd för Dien kom nyss in och sa att om jag ville så kunde jag låna hennes bil i morgon för att åka till köpcentrumet. AAAAA shit va läskigt jag har liksom inte kört bil i något annat land än i Sverige.

det blev inget med hästarna i morgon men på söndag :) nu ska jag gå och lägga mig god natt.

Jag går upp runt 8.00 på morgonen, då är kl 17.00 i Sverige. När jag har ätit frukost (Hannah: jag dricker te och äter oftast två rostade mackor me skinka på, heheh) tar jag med hundarna ut på en morgon promenad. När jag kommer hem måste jag tvätta Cocos tassar för han skitar alltid ner sig. man kan säga att jag är som Libbi, ren och tänker på hur hon ser ut och att Niklas är som Coco, struntar totalt i hur han ser ut ;). Sen brukar jag och Diane gå till the club som är ett väldigt coolt gym. De har allt där, 4 poler, ett gym, 3 tennisbanor, basket planer, spa mm.

Annars på dagarna har jag gjort lite olika saker, en dag städade jag lite i deras garage, en dag så sopade jag rent deras ute plats samt gick och handla för middagen och idag så har jag och Diane åkt runt till massa affärer och handlat.

åååå idag så sa Diane att jag gärna fick stanna hos dem så länge jag ville och att jag inte behövde flytta till en annan familj så det var väldigt skönt. Jag glömt berätta om tanten över gatan. Hon äger nämligen en häst som jag skall få rida på i morgon så det ska bli väldigt kul. fast de är lite läskigt för det är ju inte engelskridning utan westen. skriver sen om hur de gick.

ja det var väll allt från mig, saknar er där hemma puss

Innan jag åkte hit så skrev jag ett brev till Tommy som jag sedan la under huvudkudden.
Jag tänkte dela med mig av en liten bit av detta brev.

Hej Älskling!

Jag vill att du skall veta att jag tänker på dig varje dag. Jag skriver detta brev dels för att du skall veta att jag alltid finns där hos dig och dels för att du inte skall glömma mig. Jag vill att du skall läsa det här brevet när du saknar mig som mest och önskar att jag var där vid din sida, när du känner dig som den mest ensammaste person i hela världen. Öppna då detta brev och tänk på mig. Tänk på att det finns en person på denna jord som älskar dig mer än något annat och att denna person skulle göra allt för dig. Den personen är jag Tommy, Linn Karlsson din för alltid.

Vi kommer säkert att bråka när jag är borta, men vad som är viktigt att komma ihåg är att vi bråkar för att vi älskar och bryr oss om varandra. Jag vet att du tycker att den här resan är jätte jobbig, men det gör jag också. Jag är totalt livrädd, jag vet inte vart jag kommer och hur jag skall ta mig tillväga. jag vet inte hur Diana och hennes familj är, tänk om jag inte gillar dem? Och det jobbigaste av allt, att lämna dig. Inte för en nu har jag insett att jag faktiskt inte ska iväg på en semester i två veckor. Jag kommer faktiskt att vara borta ganska länge och det skrämmer mig. Jag gråter när jag tänket på att om några dar kommer jag vara tvungen att gå ifrån dig på flygplatsen och veta att det kommer att dröja länge tills jag ser dig nästa gång. Det kommer att vara bland det värsta jag varit med om. Men istället för att tänka på allt jobbigt och läskigt så måste vi tänka på hur underbart det kommer vara att se varandra igen. Tänk när vi får kramas och känna varandras läppar igen. Bara få ligga bredvid varandra och känna doften av dig. Det känns som en evighet dit men jag räknar redan dagarna till dess. Älskling vi kommer att klara det här det vet jag. Det finns ingen större kärlek än vår.

Något som jag tror är viktigt när man är ifrån varandra är att tänka tillbaka på allt kul man varit med om tillsammans. Så jag vill dela med mig av mina minen och tankar som jag har tillsamman med dig, minnen som jag har förvarat i min dagbok från den dag vi träffades till nu....

Okej nu är jag framme. Med facit i hand så var det ännu jobbigare än jag hade föreställt mig. Att gå ifrån Tommy på flygplatsen är något jag aldrig vill göra om, det var fruktansvärt. Hela flygresan satt jag och grät. Jag satt och kolla på bilder på oss samt läste det jag skrivit om honom i min dagbok. Gubbarna som satt bredvid undrade nog hur jag egentligen mådde.

Men nu när jag äntligen kommit fram så känns det bättre tackvare Tommy, mina vänner och min familjs stöd.

Familjen jag bor hos här är jätte trevliga. Jag har fått ett eget rum som även har ett eget badrum så det är as nice. De bor hur fint som helst med världens utsikt över en stor dal. Mark (ena sonen) och hanns flickvän har tagit med mig på en liten roade tripp idag. Vi åkte längst kusten och kollade in de närmaste stränderna. Det är verkligen vackert, precis som på film. Jag glömde dock kameran men men... jag skall ju vara här ett tag så jag tror nog att jag kommer att åka till stranden igen.

skriver snart igen kram på er alla där hemma och skriv gärna ett inlägg. om ni inte vill att jag skall lägga upp det på bloggen så skriv det bara ;)

Ps. tack för brevet Inez det värmde nå grymt. jag lovar att skriva snart

Den här resan har jag jobbat länge för. först var jag på väg till Denver som au pair men när de ville ha någon som stannade minst ett år kände jag att det blev lite för länge. Efter det så började jag bli lite desperat för jag ville verkligen göra det här så jag började kolla på språkresor. Jag försökte intala mig själv att det var ju inte så dyrt, 12 veckor för 55 000 kr kan väll funka. Men insåg sen att nää Linn det kan det inte. Sen sa Inez att hon hade några släktingar någonstans nära Mexico som hon kunde höra med. Men de hade nog bytt nr för hur mycket hon än försökte så ville de inte svara.
 

Sen kom räddaren i nöden, Carina Nordlund. När hon var i min ålder var hon nämligen hos en familj som au pair och har haft kontakt med dem sen dess. Så Carina hjälpte mig med att få kontakt med Diana (som är frun i huset) och på den vägen är det. Jag kommer att befinna mig i Kalifornien i ett litet område som heter Laguna Niguel. Familjen består av Diana, Dwight, deras tre barn, 15,19 och 22 år gamla och deras två hundar.

I den här familjen kommer jag att bo det närmaste halvåret. Jag åker nu om 12 dagar, måndagen den 22 sep 2008. Jag är ganska nervös över resan men inte så farligt. jag ser det som ett äventyr. men något som är fruktansvärt jobbigt är att lämna Tommy. Jag kommer att sakna han så himla mycket.

Skaffat mig en blogg. Jag kommer dock inte att dokumentera min vardag och tro att folk är intresserade av vad just jag åt till frukost. Jag kommer att skriva om min resa till staterna så att minna nära och kära kan se vad jag har för mig. Vilket är riktigt bra, Det dåliga med den här bloggen är att jag verkligen har fått insett hur oteknisk jag är.