HAHAHA
Jag glömde berätta den underbara historien om att jag körde vilse idag. Jag var på väg hem från stallet, kör den vägen jag alltid brukar köra pga en anledning, det är den enda väg jag vet. När jag kör på motorvägen och kommer fram till min avfart så står det stora orangea skyltar om att denna avfart är avstäng pga vägarbete. VA VA VA!!!! Det var inte så mycket jag kunde göra, det var bara att köra vidare på den 7 filade motorvägen som jag inte hade en aning om vart den ledde.
Efter ca 6 km kom nästa avfart, jag svängde av och insåg att jag nu närmade mig någon slags tull där jag var tvungen att betala typ 1 dollar. Detta hade ju inte varit något problem om det nu va så att jag hade haft 1 dollar på mig. Men självklart hade jag inte en spänn på mig. Hittade några cent i bilen men det räckte inte långt. Jag stannade vid pengar grejen och gjorde mig redo för att gå till bilen bakom mig och be om pengar. Då såg att det låg mynt nedanför apparaten som folk tappat. DET RÄCKTE PRECIS!!! haha lycklig som jag var körde jag vidare.
Lyckan varade inte länge då jag kom tillbaka till verkligheten, vilket var: linn själv i en bil, på en helt okänd väg, i ett okänt land, utan mobil, utan karta och inga pengar. humm.... kan det bli bättre, tror inte det. Jag kör vidare och kommer fram till en bensin mack. där finns det EN kille. Jag frågar honom efter vägen till Laguna Niguel Crown valley, självklart va grabben från Mexico och kunde knappt snacka engelska. lite tur hade jag, han förstod i alla fall mig. han började peka och fick ur sig enstaka ord. tillslut kom jag fram till att han berättade att det var bara att följa vägen som var nedanför mig och sedan följa skyltarna mot Alisa Creek. YES tänkte jag, kör ut på vägen kommer fram till första fyrvägs korsning, läser på skyltarna och inser att det står Alisa Creek på alla fyra jävla skyltar... Det var inte så mycket jag kunde göra åt saken då jag redan stod i ett fält där jag var tvungen att köra rakt fram så så blev det. Jag hoppades på det bästa och körde. Haha tro det eller ej men efter ett tag kände jag igen mig och hittade hem.
Linn, jag säger bara en sak, nej två:
-GPS är för fegisar!
-Tack för underhållningen, din berättelse slår allt! Skratta så jag grät
Kram Pappsen
HAHA precis, som farfar skulle ha sagt; modärniteter fy...
jag kanske ska satsa på att skriva en självbiografi någon gång, skulle nog bli en intresant bok :)