Så kan det gå
Min Oslo krönika kommer inom kort men först måste jag bara berätta om min resa hem till Sverige...
Jag går upp, lite halv sliten efter gårdagen men ställer mig och lagar mat i alla fall. Mamma har alltid sagt till mig att man aldrig vet vad som händer på vägen så det gäller att vara förberedd. De blev en färdkost som bestod utav makaroner, bacon och juice (som jag btw åt när Obama hade sitt första tal som president.)
Jag e inte den person som stressar, så lite lugnt går jag in till Hannah, pussar henne i pannan och säger "god morgon min lilla solstråle". hon kosar ett tag i sängen och sedan kommer hon ut "Linn vi har fett bråttom" mycket riktigt de hade vi. Vi sprang till T-banan, sprang till bussen och linn han me.
Bussen blir smockad men jag var rätt nöjd för jag fick en utländsk liten flicka på 4 år jämte mig som varken tog plats eller kunde prata svenska. Så jag kunde lyssna på min musik och sova i lugn och ro. eller????
Efter vi åkt i en 20 min så blir Linn sulten och tar upp sin matsäck. Efter 3 tuggor spyr ungjäveln bredvid mig ner hela sig och jag va nära på att göra det samma. Där försvann matlusten i alla fall. jag byter plats så att pappan kan sitta bredvid henne och får istället sitta bredvid en pratglad 75 åring. han hette Hans och kommer från Bergen. Han hade tagit nattbussen från bergen och rest hela natten och nu skulle han till Västerås för att hälsa på barn barnen. hans fru dog för 3 år sen och han har inga djur. om ni vill veta något mer om Hans så kan ni kontakta mig för jag vet ALLT!
hipp som happ säger han "nä nu e jag trött nu måste jag sova, men tack för pratstunden." 30 sekunder senare ligger han och snarkar. Då stoppar jag i hörlurarna sätter på hus musiken och somnar.
När vi kommer till Kalmar eller va de nu hette så vaknar jag till och går ut och tar lite frisk luft. När jag sedan har satt mig till rätta och skall sätta på musiken igen så har min ipod fuckat upp sig. Det går bra nu linn! resten av resan har jag ingen musik. jag fick nöja mig med att lyssna på klass 4A som tydligen skulle hela vägen till sthlm. Satan va dom skrek och sprang omkring.
Väl framme i sthlm så inser jag att jag inte vart där på sjukt länge och eftersom jag inte e den bästa på att hitta i sthlm så blir jag lite nojig men shit ni ska va stolta över mig, jag klarade mig galant. Åkte inte fel än enda gång. Nu e jag hemma och har firat min brors födelse dag, han fick tillslut ett akvarium av mig. Tidigare under dagen hade han nämligen fått en guldfisk av Aron och Lok som jag tyckte förtjänade ett hem.
Nu skall jag sova det är ju en dag i morgon också, god natt på er! jag saknar er som fan i Oslo! Puss puss
Jag tycker du lyckas riktigt riktigt bra Linn. Precis så där går det för mig varje jävla gång jag åker buss eller tåg... Vet hur det känns, Fråga Frida=)